Trasslig återfödelse

I beredskap inför förändringens vindar står jag redo att reparera det som är brustet. Som Fenix återföds jag och omfamnar en ny skrud för livets skiftningar. Livet självt är toppar och dalar, som en bråkig stickmaskin, med garner som är mjuka och hårda. Genom dessa fiber tränger ljuset fram, även när jag möter hål i mina väggar-gluggar jag kan laga och växa starkare från. Livet är som en skör tråd, men också som en tuff sträng, hängandes i det okända.

Med de massiva, opaka och hängande materialen vill jag förmedla intrycket av att kunskap och praktik väger tungt och att lite hål här och var inte spelar någon roll i det långa loppet. Vandringen fortlöper i sin takt. I de dova nyanserna träder trots allt ljuset fram sporadiskt, än mer i dagrarna. De stora voluminösa siluetterna skildrar en tydlighet såväl som beslutsamhet. Min nyfikenhet för kontraster verkar bara ha börjat. Allvar möter lekfullhet, det mjuka Shetlandsgarnet kontrasterar skickligt mot skruvens skarpa spetsar, och det sårbara trådarbetet harmonierar med den robusta, överdimensionerade denimtyget.

Jag har klippt remsor och jag har sammanfogat stycken. Med tunna, sammanlänkade trådar håller allt samman. En process att skapat människans egentliga liv genom att schattera bort dess konstlade jämna yta. Ett trassligt broderi som nyfiket avslöjar sig. Och är man ej vaksam, loopar sig allt gång på gång på gång.