Alumnintervju: internationella kontakter och inspiration på Villa San Michele

– Veckorna kom att fyllas av totalt umgänge, arbete, frihet, inspiration, naturupplevelser, utflykter, mat, bad och många, långa samtal och nya erfarenheter. Det var som att bo i ett lyxigt vuxenkollo, i en unik miljö på en magisk plats, säger Lisa.

Syftet med stipendiet är att erbjuda en vistelse utomlands för arbete med ett konstnärligt projekt och samtidigt få möjlighet till ett kontaktnät inom olika konstnärliga discipliner, både i Sverige och internationellt. Och det på en magisk plats som bjuder på en riktig inspirationskick; Villa San Michele på ön Capri i södra Italien. Villan som byggdes av den svenska läkaren och författaren Axel Munthe, är sedan 1950-talet gästbostad för forskare och kulturarbetare. Ofta bor och arbetar flera stipendiater där samtidigt. 

1. Berätta om din vistelse! 

–Oj, den går inte att sammanfatta. Mina tre veckor på ön kändes både som en långhelg och som en flera månader lång vistelse. På flygplanet ner råkade jag hamna bredvid en av de andra stipendiaterna och hans fru, kompositören Jan och pianisten Pia Yngwe . När mitt bagage sedan aldrig dök upp på Neapels spartanska flygplats, fick jag en krånglig start men den bästa början på resan. Efter pappersarbete och en pizza i värmen kom vi att samåka över Neapelbukten, hela vägen till Anacapri och Villa San Michele, vilket är en upplevelse i sig. Där uppstod den första vänskapen och förälskelsen i ön. Vi anlände svettiga och sena men väl framme landade axlarna, ett lugn infann sig där alla förväntningar och måsten bara försvann.

–Villa San Michele ligger högst upp på Capri, i den lugnare kommunen Anacapri. Villan är ett museum med en välbesökt trädgård, restaurang, scen för teater och musik, konst, antikviteter och arkitektur. Kristina Kappelin är intendent på Villa San Michele och hon tog emot oss tillsammans med de andra stipendiaterna för en välkomstdrink under pergolan. Sedan kom veckorna att fyllas av totalt umgänge, arbete, frihet, inspiration, naturupplevelser, utflykter, mat, bad och många, långa samtal och nya erfarenheter. Jag hade en otrolig tur där jag och de andra stipendiaterna kom varandra väldigt nära och gillade att uppleva ön tillsammans. I omgångar avlöstes familjer och vänner vilket konstant utökade umgänget. Det var som att bo i ett lyxigt vuxenkollo, i en unik miljö på en magisk plats.

2. Hur var det att arbeta i den miljön? 

–Väldigt tillåtande. Jag fick förmånen att bo i den stora ateljén, Bougainvillea, som både blev min frizon och en mötesplats. Det kändes priviligierat att vara där och samtidigt fullständigt kravlöst. Naturen, människorna, den arkitektoniska och kreativa miljön hade en lugnande inverkan. Dagarna hade en stämning och rytm i vilken jag blev trygg att bara få vara och att arbete skulle kunna uppstå när som helst, hursomhelst, utan stress. Alla vi stipendiater valde att umgås mycket så vi avsatte tid för aktivt arbete. Samtidigt kunde det lika gärna komma uppslag på väg till marknaden, badet, caféet, under samtalen, i trädgården eller båtturen. Inspiration fanns överallt.

3. På vilket sätt var det inspirerande att vara där? 

–Miljön och människorna, det var en speciell stämning. Att under tre veckor bo och leva på en unik plats med människor du inte känner men som alla är i en kreativ process är inspirerande. Alla var väldigt öppna och generösa med sig själva vilket gjorde det enkelt att hitta beröringspunkter. Det uppstod en dynamik under samtalen med stipendiaterna, de som arbetar på villan och musikerna som tillfälligt bodde på området. Havet, naturen, ljuset, ljuden, färgerna och dofterna gjorde att alla sinnen oundvikligen aktiverades. Capri är ingen jättestor ö så man hinner ta sig runt överallt och hitta sina egna ställen och tillhåll. Vill man se mer är det enkelt att ta sig in till fastlandet eller öarna runt omkring. Vill man isolera sig och sitta på sin terrass i tre veckor är det helt rimligt det med.

4. Hur var mötet med de andra stipendiaterna? 

–Underbart, jag har fått vänner för livet. Vi var sex stipendiater, alla med olika yrken och processer. Det var en skådespelerska, läkare och tidigare arkitekt, konstnär, kompositör och historiker, alla väldigt generösa, intresserade och sociala . Vi bodde i olika lägenheter men flera lägenheter satt ihop som i en stor villa. Det gjorde det enkelt att kommunicera genom fönster och dörrar, samtidigt som det var smidigt att förstå när någon var upptagen. Vi har fortfarande en gemensam smsgrupp där vi alla hörs och jag träffar de som bor i Stockholm kontinuerligt.

5. Har du några tips till de som söker stipendiet i år? 

–Var nyfiken, intresserad och öppen. Fundera inte så mycket på vad du ska åstadkomma eller prestera utan släpp yttre krav. Är man sugen på att åka till en magisk plats man annars inte har möjlighet att besöka ska man söka detta stipendium. Det finns alla möjligheter utforska ön och träffa nya människor, eller isolera sig helt om man vill det. Oavsett kommer miljön och historien om Axel Munthes Villa San Michele vara inspirerande. Jag uppmanar alla att söka detta stipendium.

6. På vilket sätt har ditt arbete och de kontakter du knöt påverkat ditt konstnärliga arbete och inriktning? 

–Min vistelse på Villa San Michele ligger ständigt i bakhuvudet och eftersom jag fortfarande träffar de andra fortsätter arbetet hela tiden. Jag umgås med deras familjer och vänner vilket gjort att jag fått komma in i helt nya kreativa rum. Det är ett utökat kontaktnät tack vare stipendiaterna, med namn jag aldrig trodde att jag skulle lära känna. Här har absolut nya insikter, konstnärliga uppslag, metoder och samarbeten uppstått. Resan ligger färsk i minnet och det speglas i mycket av det jag gör nu efteråt. Det är väldigt spännande.

7. Dina bästa Capri-tips? 

• Sitt och lyssna in omgivningen. 
• Gå upp tidigt för att se soluppgången nedanför sfinxen och kapellet. 
• Hyr en båt med ett gäng och åk på en dagsutflykt runt ön. Då får man se ön från havet, snorkla in i grottor, komma nära alla båtar och se annars svåråtkomliga villor som Villa Malaparte. 
• Se föreställningarna och konserterna som Villa San Michele anordnar. 
• Promenera. Då kommer du bort från turismen och upptäcker egna smultronställen. 
• Gå ner för Scala Fenicia och bada vid Bagni di Tiberio. Det är många, många, många trappsteg men vägen ner är slående vacker. Det är bra träning och härligt att bada från stenarna utanför stranden. 
• Jogga längst med Via Migliara till utkiksplatsen vid Belvedere della Migliara. Innan du når utkiksplatsen finns en restaurang som heter Da Gelsomina. Här kan du ta ett dopp i poolen innan middagen någon kväll, bra läge för solnedgång. 
• Ät citronrisotto på restaurangen Da Paolino. Kändistätt utan att vara mitt i Capri. 
• Promenera upp till Monte Solaro och vidare till Cetrella. Där har du utsikt över andra sidan ön och Marina Piccola. Ta sedan linbanan tillbaka ner för berget. 
• Åk taxi och känn vinden i håret. 
• Åk till Grotta Azzurra och bada bortom restaurangen. Simma in i grottan efter kl. 18, med sällskap. 
• Hyr en solstol och bada i Faro. 
• Gå till Hotell San Michele och låna poolen om du inte orkar åka iväg och bada. 
• Handla frukt och grönt på marknaden i Anacapri. 
• Besök Villa Lysis