Att dansa tryckare

Länk till video: https://youtu.be/IkaSGIHdNZI

Att dansa kan vara något glädjefyllt och frigörande. Men det kan också vara något ångestfyllt, tillintetgörande, för den som står utanför. Jag ville fokusera på hur det är att känna sig osynliggjord i sociala sammanhang. Hur dansen som social konstruktion kan bli uteslutande för den som inte får delta. 

Att dansa tryckare är den kanske allra närmaste dansen. Själva närheten gör att distansen blir som allra störst för den som står utanför. Att dessutom gå i högstadiet – en period i livet då man är väldigt beroende av att passa in – gör det hela ännu mer laddat. 

Karaktärerna är identitetlösa eftersom jag inte vill att man ska tolka in för mycket i vilka de tycks vara som personer, utan låta kroppsspråket tala för sig. Uttanförsskap är inget som drabbar bara en viss typ av människor, vem som helst kan bli utesluten från en krets respektive hamna i centrum. 

Jag ville ställa de olika sidorna mot varandra, spegla de olika rörelserna som uppstår på ett dansgolv. Kroppsspråk som beskriver tillhörighet, eller utanförskap. Trygghet eller osäkerhet. Som två separata danser i en och samma tryckare. Två separata världar, på ett och samma dansgolv.