The Trajectory of a Sweeping Thought

I Norge står några av de medeltida stavkyrkorna fortfarande kvar och knakar. Deras enorma pelare av trä reser sig, stöttade av krokvuxna träbågar, upp mot himlen som om alltihopa hade vuxit direkt ur marken. Här finns en formvärld och byggnadslogik från en helt främmande tid, som fortfarande lyser av kraftfull närhet.

Efter uppmätningar från kyrkorna Urnes och Kaupanger byggde jag upp fragment av deras konstruktion. Det blev starten på ett rörigt examensprojekt, som i och för sig binds ihop av att jag hela tiden försökt pricka en ganska knepig kvalitet. Jag har velat bygga möbler som är både framvuxna och formgivna, utan att låta det ena vinna över det andra. Det logiska och abstrakta ska spänna mot det värdsliga och omedelbara, som en vild kurva i ett koordinatsystem.