Omgestaltning av Sven Markelius orkesterstol
Sven Markelius,
Jag skriver till dig då jag använt mig av din stolsmodell i mitt examensarbete, där jag med tillägg dekonstruerat två “orkesterstolar” till en kökssoffa.
Du ska tro att jag gjort det lättvindigt. Men Imitation is the sincerest form of flattery, som du vet. Att omgestalta din design har varit mitt sätt att försöka lära känna den, utforska förnuftig form på ett känslostyrt sätt. Det är också ett sätt att tillvarata resurser i form av massiv björk, en konstruktion som fortfarande är stadig efter åratal av användande och inte minst vacker form.
Respekten för din design har varit min största fiende under processen, jag vågade knappt ta isär stolen jag ritat in i datorn. När jag slet den i stycken i verkstan kände jag mig som en brottsling. Det tar längre tid att ta isär en stol än att sätta ihop den. Att få loss den första centrumtappen var en märklig känsla, den hade ju varit dold sedan stolen monterades någon gång kring 1900-talets mitt. Jag tänker på tiden som gått sedan dess, sedan du ritade den för orkesterpodiet i Helsingborgs konserthus 1932.
Vänligen, Frida Fröderberg
Tack till: John Funkquist, möbelsnickare, William Öhman, möbelkonservator
Foto: Albin Händig